tisdag 5 maj 2009

Yes!

Den 16-åriga skådespelerskan Miley Cyrus, mest känd som karaktären Hannah Montana, lovar att spara sin oskuld tills hon gifter sig.

Min första reaktion var haha. Sen fick det mig att komma ihåg en skolkörning jag hade. Den lilla pojken pratade hela vägen om hur han skulle fria till Hannah Montana. Jag skulle få köra om jag klippte och rakade mig. Just det jag skulle bleka tänderna också.

Men cynisk om jag är tror jag varken att han kommer fria eller att hon verkligen kommer kunna hålla sitt löfte. Men bleka tänderna kanske ändå vore nått...

söndag 3 maj 2009

att lyssna på predikan

Predikanten började sin predikan med att berätta hur glad han var. Han hade en person som gladde han hela tiden. Varje dag. Varje gång hans telefon ringde fick han se bilden på sin son så vart han glad. Varje gång han kom hem möttes han av sin son som kom med ett leende. Han tog upp sin son och visade han för församlingen. Han sa att det var värt all smärta hans fru kände för den glädje dom nu får. Han insåg att han kanske inte var den som skulle avgöra om det var värt det och skämtade urskuldande. Sen ber han oss blunda och föreställa oss den gladaste person vi känner sen skulle vi försöka förstå varför denna person är så glad. Han undrade om det var någon som tänkte på Jesus.

inte då jag ville jag säga. Jag ville inte tänka på någon glad. Inte idag. Mamma ska opereras imorgon och jag har ingen större ork att leva. Jag tänkt inte på någon glad. Jag vill slå glada människor. Jag upplever ofta glada människor som ett hån mot livet i övrigt.

Han fortsätter med att förklara med varför Jesus var den gladaste som någonsin funnits. Det hade nått med Gud att göra, och kärlek såklart. Jesu glädje är tydligen inte en haha glädje utan något djupare. Det blir ett inofficellt vm i bibelreferens för att förklara vilken glädje det är som Jesus har. Guds kärlek är tydligen för uppenbar för att förklara eller vänta. Nu kommer det han förklarar med hjälp av ett par modifierade skyddsglasögon hur Gud ser på oss. Han hade skrivit Jesus med en svart tuschpenna och gick runt och sa att Gud ser på oss som Jesus det älskade barnet. Det är det största med Gud och hans kärlek. Att vi inte behöver göra något för att bli Kristuslik.

Vi kan bara sitta still och fundera på våra bilar, knark, vackra människor eller hur man på bästa sätt tar livet av sig. Don't worry if there is a hell bellow were all going under tänker jag. Guds storhet ligger inte i att han inte ser vår förtappelse. Till och med jag, den ignoranta, ser min förtappelse. Det stora är att han har gett oss en väg ut. Men varför är kärlek sett som något possitivt? Jag tycker det bara är jobbigt och om korset är kärlekens symbol så måste man väl kunna slita fram klyschan Love Hurts.

Gudstjänsten fortsätter med att sjunga sången Saliga visshet, den om att Jesus tillhör mig. Jag sitter och tänker på hur det egentligen är tvärtom. Det är ju jag som tillhör Jesus och att det är ganska jobbigt att det inte är jag som bestämmer. Men lyckas inte omvandla texten för att passa min teologi. Så istället sjunger jag med och försöker delta i Gudstjänsten.

Jag går sedan hem i solen lite annorlunda än då jag kom dit. Jag kan inte beskriva det men hur jobbigt det kan vara att gå i Kyrka så ger det alltid nått. Det är inte en kännsla av att jag är bättre men kanske är det delaktigheten. Att jag tillhör Jesus och inte tvärtom.

onsdag 29 april 2009

Clinton om att tillhöra och om att vakna.

Free your mind and your ass will follow
The kingdom of heaven is within

Freedom is free of the need to be free
- George Clinton


Länge sedan jag skrev något riktigt inlägg. Blir mest citat. Har och göra med mycket. Tänkte i alla fall förklara lite varför jag för tillfället inte är jätte peppad.

- Sexskandaler inom frikyrkan för mig att förlora hoppet på Kristus som Herre. Kanske ska jag lyssna på den skägg gnuggande Jonathan Johansson som sa till mig att det bara är människor. Men jag har svårt att hantera en rörelse som bara ytligt sett är moralisk. Det man ser dömer man ut men samtidigt känns det bra att blunda tills det är helt uppenbart at kejsaren var ju naken. Jag blir cynisk sur och förolämpad för att man har en idé om hur det ska funka, uppenbart funkar det inte så, och hur uppenbart det är så menar man att felet inte ligger i förnekandet i verkligheten utan i verkligheten själv.

- Medlemsdebbatten inom Frikyrkan ger mig allergiska reaktioner (kanske det är något annat som gör att jag får utslag och sånt men man vet aldrig). Jag blir less för att helt plötsligt så blir det uppenbart att det man älskat i en rörelse kanske bara varit en hägring likt en oas i öken. Framförallt blir problemet när pastorer ska bli teologiska och blir det på helt fel sätt. Det är sjukt stort problem att försöka ordna en rörelse som byggts på pragmatism. Att den senare har försökt bli fundamentalisk gör inte saken lättare. På pingst samtalsdag blev det mer uppenbart. Man förstår inte sin egen tradition tillräckligt och man förstår andras traditioner ännu mindre. Frågan hamnar tillslut i känslan. Känns det rätt? För mig känns det rätta aldrig rätt.

- Skolan känns som en höjdhoppsribba jag alltid river. Jag har alltid underpresterat när det kommer till skola. Det finns många anledningar. Men det är inte det som stör mig nu. Vi hade ett seminarium där jag efteråt kände mig så arg och frustrerad att jag funderade på att lämna allt bakom mig och aldrig återvända. Jag vart godkännd och det borde the under achiving me vara nöjd med. Men jag blir så less på att folk inte fattar vad jag säger. Är världen verkligen så dum?

Jag ska avsluta denna nattliga krönika över mitt liv med samma favorit filosof som jag öppnade med. Clinton is the shit. Väckelsen är långt borta...

In our sleep, we live it up
Just to wake up and find our dead
Change our hair and hairstyles too
But have the same empty heads

Brothers and sisters I'm telling you

This is what we've got to do

Wake up
You got to wake up

Wake up
You're in the presence of your future
Wake up
See what you're doing in our sleep

In our sleep, we change our wife
We change our suit of clothes
We change our church, we change our god
But have the same funky soul

Never dreaming, not for a second
Sleeping is the cause

Oh, wake up
You've got to wake up

fredag 17 april 2009

jag håller med kierkegaard

"Att logiskt vilja förklara hur synden kommit in i världen är en dumhet som endast kan falla människor in, vilka är löjligt angelägna om att få en förklaring."
Sören Kierkegaard - Begreppet ångest sid. 62

söndag 15 mars 2009

idag gick jag skrattande från kyrkan.

Det var på många sätt bra och nyttigt att jag gick till kyrkan idag. Men det som var absolut roligast var när jag lämnade kyrkan och slog på in musikspelare i mobilen. Jag trodde ljudet skulle komma i mitt headset men strömmade ut och förvånade alla söndags promenerare. Jag fick nog Carlskyrkan att framstå som en sekt.

Varför? På vägen till kyrkan lyssnade jag på Daniel Johnstons mästerverk 1990. När jag kom fram till kyrkan hade jag kommit fram till låten Don't Play Cards With Satan. När jag slog på mobilen där utanför kyrkan så var det i sluten av låten då han skriker ut Satan ett flertal gånger.

Don't play cards with Satan
He'll deal you an awful hand
Don't play cards with Satan
He'll deal you an awful hand
(please believe me)
Did I ever stop and tell you
I am a desperate man
A desperate man

Take it

SATAN! SATAN! SATAN!


Jag gillar hans otroliga enkelhet. Det är bara pang på. Men för dom stakars söndags motionärerna kanske det blev lite för dramatiskt.

fredag 13 februari 2009

att vara kyrka

Kyrkoflykten har varit ett tema i dagen 1 2 3 4 och på många bloggar den senaste tiden. Tänkte bara skriva av mig mina tankar. Det var Jaktlunds senaste inlägg om det som fick mig att gå igång men läs även detta. Med hans position har an blivit en av dom viktigaste teologerna i Pingst och det är spännande.

Det första och kanske största problemet är att församlingen predikar och undervisar mot sig själv. Nästan all undervisning jag hört i min älskade pingströrelse om församlingen jobbar emot den. Förmodligen helt omedvetet. Men efter som man lyft ut saker som bön, bibeläsning (när senast hörde du ett stycke ur Bibeln läsas och inte bara ett kort citat eller en komiska parafras?) och tro på det personliga planet så blir församlingen inte bärare av dessa saker utan ett skönt skydd mot den hemsak världen. Du är själv ansvarig för din bön din tro och din bibeläsning. Nästan all undervisning jag har hört går ut på att hjälpa dig klara av detta eller att du ska bli bättre på att vinna människor till Gud. Problemet är att detta är församlingens uppgift.

Jag upplevde det tydligt när jag gick på gymnasiet att jag aldrig skulle kunna ta mina okristna vänner till min församling. Varför? För att jag skulle aldrig kunna motivera varför vi gjorde som vi gjorde och sa som vi sa. Jag var trygg i min egen tro men var helt viss om att någon utanför inte skulle ha samma överseende med den konstiga kulturen som inte riktigt kunde motiveras. Samtidigt blev jag matad av undervisning om hur dålig kristen jag var för att JAG inte frälste min klasskamrater. Dom flesta kristna hade inte okristna vänner utan man hade frälsningobjekt. Det är inte konstigt att man blir less på ett sammanhang som ena stunden undervisar att du ska klara dig själv och andra stunden fördömer dig för att du försöker göra det.

Ett närliggande problem till detta är den tysta frikyrkotukten. Man snackar bakom ryggar och försöker förändra personen på rätt väg utan att fråga hur personen i fråga ens mår. Detta kan får helt djävulska uttryck och leda till fruktansvärda sår. Detta beror nog på en konflikträdsla som inte är bra. Vi måste kunna vara öppna med problem och kunna hjälpa varandra på ett skysst sätt. Men det är svårt i ett sammanhang om länge betonat att man är perfekt efter man döpt sig. Sen så är det fruktansvärt att man inte tar itu med saker som faktiskt går fel i tex lederskapet. Det är hela församlingen angelägenhet...

Stefan Swärd
talade väl om Hillsong som ett fint tecken i strömmen av kyrkoflykt. Jag blev sur. Jag känner många som går till Hillsong Sthlm så jag vet att det är många som uppskattar den församlingen (det är inte personerna som går dit jag misstror). Men jag vet också att dom som går dit är inte samma personer som jag möter i utkanten av kyrkan. Hillsong Sthlm är en happy clapper församling. Det går inte annat. Hela deras uttryck bara skriker var glad för Kristus ska göra dig rik. Det är ju rätt många som flyttar in till dom större städerna därför har dom alltid en tillströmning av framförallt ungdomar. Jag tror inte Hillsong Sthlm tilldrar sig någon större mängd nytt eller nygammalt folk.

Angående hur man får tänka och hur man bör tänka kritiskt har jag inte tid att kommentera kanske någon annan gång. Ska nog köra till Sundsvall snart...

onsdag 11 februari 2009

dagens Sven Lidman

Ha vi inte all stått förbittrade över disproportionen - bristen på överensstämmelse - mellan gärnings korthet och följdernas oändliga längd. Det tog fem sekunder att snatta i kassan - fem år efter åt våndas du ännu under följderna. Det kanske var fem minuters eller fem timmars eller kanske fem dagars lust och rus och galenskap - och följderna ha följt dig ett helt liv igenom. - Ingen Lurar Gud s. 242

en bonus:
Jag har ibland i missmodiga stunder sagt mig själv så här: pingströrelsen har förlorat sin oskuld, den har förlorat den första kärleken. - Ingen Lurar Gud s. 28